Levison reste sig, tog farväl av de bägge andra och gick.
— Vad tusan var det för en flicka, som skulle möta honom, undrade Wolfgang.
— Hans dotter kanske, framkastade Cramer. 37
— Låt oss se.
De gingo ut i fönsterkarnappen just tids nog för att se Levison stiga in i den öppna automobilen.
I denna satt, väntande, en ung flicka av sällsynt, ljus skönhet.
— Aldrig i världen är hon hans dotter, sade Wolfgang, i det bensinhästen försvann bland de andra fordonen på gatan.
— Det giva vi sjutton, vad hon är eller inte är, svarade Cramer, vars små, lurande ögon strax hade varseblivit, att den unga damen gjort ett visst intryck på Wolfgang och med sin snabba uppfattningsförmåga genast anade att för honom själv obehagliga förvecklingar kunde uppstå, om Schnitler bleve allt för intim med Levison. Vi hava viktigare saker att tillvarataga nu, min käre Wolfgang, fortsatte han.
— Men flickan var helt enkelt förtrollande, envisades Schnitler.
— Se så där ja, nu skall du kanske gå och förälska dig också — jo då blir det trevligt, tyckte Cramer. Nej, lyd du mitt råd: Affär är affär — kärlek är kärlek. Med Levison ha vi intet annat att göra, än rätt och slätt affärer.