— Det skall jag säga, när jag har fått höra vad ni bägge själva mena om det, sade han blott.
Liksom alla teoretiker var Kuntze glad och stolt, när han hade intresserade åhörare. Nu såg han för sig dessa bägge dagdrifvare i spändaste förväntan sluka vart ord från hans läppar, när han skulle föredraga den originella teorin. Inte för mycket gott ville han låta denna nöjesstund gå sig ur händerna.
— Jag har, som sagt, ännu ej givit mitt utlåtande om saken, fortsatte han långsamt och 50 närmade sig dokumenthögen, inom sig glädjande sig över att verka medelpunkt i församlingen.
Han tog det översta av papperen och vecklade upp det. Det var en tjock foliant, smakfullt inbunden.
— Omsorgsfullt utarbetat, tyckte han, under det de andra ryste.
— Men jag skall fatta mig i korthet, tillade han. Jag nöjer mig med att här och där utplocka de punkter, som äro de utslagsgivande.
Och under det de andra stillatigande åsågo hans bläddrande i det tjocka, inbundna manuskriptet, slog astronomen upp en sida, lade folianten i knät och sade:
— Ja, det är sant. Vi måste som åskådningsmaterial hava en kopp svart, rykande kaffe.