Kuntze var förtjust.
— Tja, sade han, seende åt högen till, vilken skall jag omtala? Ni, herr löjtnant, har ju läst dem samtliga. Vilken tycker ni själv?
Det blev en pinsam tystnad.
— Jag är så litet bevandrad i astronomin; men — allt det där har jag ju läst — tala om någon av de nya, som ni ännu ej sänt mig. Ni har väl denna vecka också fått något? 49
Astronomen lät höra en lätt vissling.
— Visst tusan, utbröt han, och det ett väldigt lustigt ett. Det är ett av de mest originella uppslag, jag hittills läst; det kom mig tillhanda i går.
Både Cramer och Wolfgang bleknade lätt. Hade månne det fruktade förslaget kommit? Kanske lösningen vore funnen?
— Nå, frågade Wolfgang i andlös spänning.
— Tror ni det innehåller lösningen? undrade Cramer.
Astronomen svarade icke genast. Han såg på de bägge herrarne och märkte tydligen deras oro. Då var det, som om det blixtrade till inom honom, som om den lilla humoristiska gnista, man ibland såg skymta fram ur hans ögon, tänt en idé.