— Här komma nu en hel del utvecklingar över doft, blommor och stjärnor, varpå förslagsställaren, som är anonym — —
— Vad — anonym?
Wolfgang hade rest sig som stucken av en orm, när ordet uttalades.
— Ja, svarade Kuntze, det förekommer ju ofta. Se här, fortsatte han och visade de bägge herrarne signaturen P. B. Z. å manuskriptets sista sida.
— Men —, utbrast Wolfgang; han hejdades dock att fortsätta meningen genom en blick från Cramer, vilken i stället yttrade:
— Var så god, läs vidare; det blir ju signaturens eget fel, om han vill dölja sig, ifall han har något att vinna.
— Jo, därpå övergår P. B. Z. till att överföra doft och stjärnor till direkt kaffe och sådana. Och slutligen kommer inledningen till det, som direkt tager sikte på marsdonationen. Han skriver: Jag hade nyss läst om den märkvärdiga, stora marsdonationen, och mina tankar sysslade 55 nästan oavbrutet med gåtan. En eftermiddag vann jag fullständig klarhet. Jag satt vid mitt skrivbord; framför mig stod en kopp svart, hett kaffe. Koppen stod så, att den ljusa aftonhimlen bildade fond till dryckens yta. Då såg jag något besynnerligt. Det lätta, tunna dok av imma, som bildade sig över den varma ytan, brast och på ljusare botten — imman — bildade sig de vackraste »kanaler» — det underliggande kaffet — mörka och klart tecknade. Var det doften, som nu mot himlens bakgrund sjöng gåtan om Mars hemliga sanning? Så frågade jag mig.
Astronomen gjorde ett uppehåll.
— Och nu, sade han, äro vi färdiga för experimentet, mina herrar.
Han ifyllde en kopp nästan till randen med kaffe och ställde den så, att den stod emellan betraktarens öga och den elektriska bordslampan. Ytan reflekterade sålunda ljuset.