Dagen därpå gick in med festlig sol på den halvklara himlen och Wolfgang tänkte, att denna dag, som började så glatt som ett avbrott efter en lång regnperiod, liksom var ett varsel om goda underrättelser. Med glatt mod öppnade han sin morgontidning. Hans blickar gledo över spalterna med ledare, legala notiser — halt, vad var detta — Den trådlösa telefonen, stod det med feta typer. De tvenne enda existerande exemplaren stulna. Gärningsmannen försvunnen.
— Stopp, utbrast Wolfgang, »den trådlösa telefonen» — jag tycker jag minnes något om den. Jag har sett den en gång — när — Ah — jag minns allt — det var ju gubben Levisons stolthet — den där lilla apparaten, han visade oss vid sitt besök hos mig.
Han läste artikeln:
— I går eftermiddag anmäldes till detektiva polisen, att den bekante uppfinnaren Willson förlorat en synnerligen kostbar apparat — hans senaste uppfinning, den trådlösa telefonen. Herr Willson bar beständigt denna apparat, som är mycket liten, på sig. I går bar han den som vanligt i sin ytterrocks innerficka. Han fick ej på 86 hela förmiddagen tillfälle att använda den och på eftermiddagen, när han ville framtaga apparaten ur fickan, var den försvunnen.
Man skulle vara frestad att antaga, att detta endast vore en ren tillfällighet — att Willson råkat tappa instrumentet på ett eller annat sätt — men ett par timmar senare anmäldes ett nytt brott — maken till Willsons telefon hade också stulits. Det existerar blott tvenne apparater i världen — uppfinnarens egen och dess fullständiga like, som inköpts av bankir Simon Levison och i vars ägo den hittills befunnit sig.
Bägge dessa oersättliga apparater ha i går eftermiddag eller middag stulits och det besynnerliga är, att Willson i går middags avlade ett besök just hos Levison. Man skulle kunna förmoda att stölden begåtts därstädes, medan Willsons ytterrock hängde i tamburen. Men en noggrann husundersökning hos Levison har ej bragt något i dagen. Betjänten, som vistades i tamburen, där överrocken hängde under Willsons besök inne hos Levison, försäkrar, att ingen främmande person synts till, och betjänten själv är höjd över alla misstankar.
Willson kan ej försäkra, om apparaten just i det Levisonska huset blivit stulen, men att här föreligger en kombination, tycks vara givet. 87
Det uppstår nu en fråga: Motivet till stölderna.
Om en konkurrerande uppfinnare velat bemäktiga sig telefonapparaten för att studera dess tillverkningssätt och konstruktion hade det ju varit tillräckligt, att stjäla den ena av de alldeles likadant konstruerade apparaterna och icke utsätta sig för risken av upptäckt genom att bemäktiga sig även den andra. Detta motiv kan således med ens förkastas.
Troligare förefaller det antagandet, att tjuven har för avsikt att åstadkomma en spioneringsanordning. Man tänke sig nämligen, vilka möjligheter den trådlösa telefonen öppnar för sådant. Den ena lilla apparaten anbringas osedd i det rum, varest ett konspirerande samtal pågår — den andra befinner sig i avlyssnarens rum. Denne senare kan då höra varje ord, som konspiranterna yttra — själv osedd och oanad.