Ännu ett antagande kan göras, det nämligen, att tjuvarne äro två uppfinnare, som oavhängigt av varandra och av en ren händelse råkat att stjäla var sin apparat ungefär samtidigt.
Saken är överlämnad till en av våra mest framstående detektiver till vidare utredning.
Wolfgang drog en djup suck.
— Aha — tänkte han, detta var hennes plan. Hon är det, som tagit de bägge apparaterna — 88 den ur Willsons rock var det ej svårt att tillgripa och i morbroderns bibliotek går och kommer hon ju som hon vill.
Men så kom samma fråga för honom, som den, som framkastats av tidningsmannen: motivet — motivet som drivit flickan till handlingen. Kunde hennes intresse för honom vara så stort, att hon vågade en sådan sak för hans skull? Kanske — i hennes biljett stod ju ordet »riskabelt» alldeles tydligt. Men då måste intresset hava övergått till något mera än blott hjälpsamhet — ja, hon måste ju älska honom.
Och med detsamma han tänkt tanken, gick det som en sällhetsrysning genom hela hans varelse. En sådan kvinnas kärlek — en kvinnas, som kunde våga sådana medel — det måste vara något som ej beskärdes varje man.
Wolfgang förstod för en gångs skull jesuiternas »ändamålet helgar medlen», och han beundrade det mod, den unga flickan måste äga för att kunna begå en handling, som denna.
Han gick i en oerhörd spänning hela dagen och väntade på underrättelser från henne — antingen att hon lyckats uppspåra något — ty det var ju klart, att det var avsikten med telefonerna — eller, vad värre vore, att hon ertappades och finge utstå obehag.