Wolfgang blev så häpen, att han spratt upp.
— Vad? Verkligen!
— Som jag säger. Doktor Martini och Cramer kommo på besök till morbror. Den telefonen är en underbar uppfinning — jag hörde mycket tydligare i den än i en vanlig telefon med tråd — är inte det besynnerligt?
— Jo, medgaf Wolfgang. Och vad hörde ni?
— Platsen, tiden, alltsammans.
— Och var skall den underbara spegeln byggas?
— På en liten ö ej långt från Korsika, svarade flickan. Ön beskrevs av doktor Martini som liten och obebodd.
— Obebodd där nere, det var underligt.
— Ja. Det tyckte morbror också.
— Och vad berodde det på? Nämnde han något om det, den där Martini?