Hennes sätt blev plötsligt reserverat — det var, som anade hon, att Wolfgang möjligen skulle säga något, som hon ej alls ville svara på under de närvarande pinsamma omständigheterna.
De drucko ett glas vin på värdshuset och Ellis yrkade på, att hennes notater skulle genomgås.
— Å — det hinna vi alltid med, svarade Wolfgang, låt oss nu njuta av detta flyktiga ögonblick i den härliga höststämningen.
— Nej, svarade flickan bestämt, det är viktigare, att vi tala om edra affärer. 98
Wolfgang betänkte sig. Ja, naturligtvis hade hon rätt. Han fann sig själv taktlös — för henne var det ju morbroderns ära det gällde. Och vad stod ej på spel för Wolfgang själv!
Han vecklade upp papperet.
Hela arket var fyllt av hennes vackra handstil.
— Nu vilja vi gå igenom detta punkt för punkt, sade hon.
— Vänta, ett ord först, bad Wolfgang.
— Vad då? undrade Elli.