— Jo, säg mig en sak. Om jag nu behåller telefonerna för att en gång kunna använda dem i spiontjänst på Martini eller någon hans like — kan ej då ni råka ut för obehag nu?
— Å — ni menar för min morbrors skull? Att han skulle fråga efter telefonerna?
— Ja, just det.
— Det har ingen fara. Jag har fått dem, de äro min egendom. Uppfinnaren, som ju känner deras hemlighet, är nu sysselsatt med fabrikation av många flera och som ett slags betalning för min goda reklamidé fick jag dessa två i present av morbror.
— Gott — låt oss då se på edra notiser. Alltså bygges »den underbara spegeln» på den lilla vulkaniska ön Salpiso. Det tycks ni ha skrivit här, ser jag. 99
— Stämmer, svarade flickan i fullständig affärston, och hennes förra, otvungna sätt återvände mer och mer.
Wolfgang läste:
— »Den underbara spegeln» förfärdigas så, att en stor bytta — —
Han såg upp.
Elli rodnande.