— Ja, det måste vara något sådant, svarade flickan, ty inte kan ballongen endast vara för deras höga nöje — —
— Nej, den är nog nödvändig, medgav Wolfgang.
Wolfgang vände bladet.
— Jaså, sade han, notaten äro slut. Men detta är ju alldeles tillräckligt. Nu vet jag alltsammans.
— Och vad tänker ni göra? undrade Elli.
— Ja, det är ju alldeles omöjligt att säga. När tror ni att Martini börjar?
— Antagligen alldeles strax. Morbror har ju släppt till dessa syndapengar — tyvärr.
Wolfgang suckade.
— Ja, detta ser hopplöst ut, sade han. Den där underbara spegeln kan nog upptäcka Mars’ sanna natur och då är jag såld.
— Seså, svarade flickan, friskt mod bara. Allt detta måste bringas på skam — min morbror får ej hava detta på sitt samvete — och ni skall hava edra rättmätiga millioner. Men vi hava ju tiden för oss och vi bliva väl som förr bundsförvanter? tillade hon och såg frågande på honom.