— Tack, ni vill? sade Wolfgang glad.
— Ja, svarade flickan och räckte honom sin hand. Ni skall se, att vi finna ut något — det är jag säker på — hittills har ju allt gått så bra. 104
— En sak, sade Schnitler, vad sade doktor Martini om tiden?
— Vad menar ni?
— Jo, nämnde han intet om, ifall det var säkert, att hans underbara spegel skulle bli färdig före den bestämda tidens utlopp?
— Nej, det hörde jag icke något om. Den saken hava de väl antagligen förut underhandlat om och det är väl ganska säkert, att ej morbror skulle gått med på den, om ej den sidan av anslaget varit klar.
— Ånej, ni har nog rätt, medgav Wolfgang. Vi hava således nu icke stort mera än ett och ett halvt år på oss.
— Nej, och knappast det en gång. Vad ämnar ni göra? upprepade Elli ännu en gång sin fråga.
Wolfgang fick en plötslig idé.
— Jag reser till Salpiso, svarade han.