Men hans studier sträckte sig även förutom till astronomi och aviatik till ett tredje fält: telefonen, den trådlösa telefonen.
Hans telefoner måste ju undersökas, han kände sig tvungen att känna deras hantering för olika avstånd.
Och så började han med att placera den ena i betjäntens kammare, utan att denne märkte någonting. Själv satt han i sitt rum och avlyssnade ljuden från betjäntens rum.
Inte ett ljud förnams.
— Omöjligt, tänkte Wolfgang, han fick ju lov att taga en god vän på besök i afton. De kunna väl ej sitta tysta som träpinnar.
För säkerhets skull kallade han sin betjänt till sig genom en ringning.
Jo, då, de voro ej mindre än tre stycken på rummet.
Wolfgang inställde telefonen ånyo och efter lång tids skruvning fram och tillbaka hörde han äntligen röster i den lilla apparaten. 113
Det var betjänten, som talade:
— Nå va’ tycks, sade denne herre och smackade med tungan, är inte vinet förträffligt.