— Jo, det skall gudarna veta, svarade en annan stämma, och den tredje inföll:
— Har han råd till så dyra saker, din Schnitler?
— Tja, svarade betjänten, min herre lever faktiskt på sina skulder. Och han nekar sig sannerligen min hatt — ingenting. Men, mina vänner, om ett par veckor reser han bort — jag blir ensam herre på täppan här, då skall det levas livet.
— Aha, tänkte Wolfgang, det tror jag vi sätta p för, min gosse. Se där, telefonernas ovärderliga nytta redan bevisad.
Efter att även hava åhört de bägge andra ganymedernas högljudda jubel över den härliga framtidsutsikt, som hans betjänts ord hade framkallat, avstängde Wolfgang telefonen.
Han provade den sedermera på alla tänkbara olika avstånd och alltid med gott resultat.
Och när tiden var inne, bjöd han sin kvinnliga bundsförvant farväl, sade upp sin flotte betjänt, packade ned sina Flammarion och andra populära, astronomiska böcker samt vände Berlin ryggen.