»Hvad jag är, herr general! Jag är ingen Krösus — nej, jag är mera än så — jag är 27 kung. Jag är kung i ett land, där allt skiner och lyser. Där alla stenar äro af bländande opal, safir och rubin, där alla träd och blommor äro vuxna af guld och silfver, där fåglarne skimra som morgonens purpurglöd. Där äro alla människor goda, där finnes ej sorger och allt är möjligt. Det landet är mitt — dess kung är jag.»
Generalens ögon lyste.
»Jag börjar tro, att ni är litet vansinnig,» sade han.
Ingeniören fortsatte:
»I det landet släpper jag ingen in, som ej är rikt beklädd med guldstycken — det skulle störa mitt lands harmoniska, gyllene prakt.»
»Och hvar ligger det landet?»
Pompowski förde handen till pannan.
»Här, herr general, här innanför. Mitt land är fantasiens förlofvade land, idéernas himmelska rike.»
Generalen gick fram till ingeniören och i det han lätt slog honom på skuldran sade han:
»Utmärkt, unge man! Men låt mig få 28 slippa in i ert land ett ögonblick. Glänta litet på den dörr, som för in till er nya Golfström, den som ni nämnde under föredraget.»