»Och intet resultat i någon form har märkts?»
»Tja, jag vet sannerligen inte — men — i de senare åren hvilar det alltid en varm ånga öfver dessa hemlighetsfulla murar, mest intensivt dock öfver hufvudstationen här i närheten. Och så — —»
»Hvad? Ni håller mig i spänning.»
»Jo, flodvattnet, som lämnar verket är mycket varmt. Det ångar vintertiden om hela den stora floden och vattnet som fordom var klart som kristall är alldeles grumligt som af rost och slam. Fisket är alldeles förstördt och den gamla goda vintervägen 54 på flodisen är en saga blott. Dessutom har floden ändrat sitt lopp.»
»Huru då?»
»Allt slam och grus har samlat sig i högar; det bildades delta på delta och slutligen bröt sig floden nytt lopp.»
»Högst besynnerligt allt det här. Säg, träffas ingeniören hemma hos sig nu?»
»Ja.»
»Då vill jag genast begifva mig dit.»
»Ni når fram på åtta timmar om ni kör raskt.»