»Fått namn af? Men —»
»Å — var snäll afbryt mig icke. Alltså — dessa fenomen förklaras i allmänhet så, att jorden i glödflytande, kanske gasformigt tillstånd skulle hafva utkastats från solen.»
»Javisst, det vet ju hvart barn.»
»Detta är falskt. Men vidare: Så har, påstår man, jorden senare stelnat — har blifvit afkyld. Det bildade sig — enligt 60 nu gällande uppfattning — en kall, hård skorpa, utanpå, men inne, mot centrum, skulle jorden ännu vara glödande.»
»Enig,» sade reportern. »Detta veta vi ju alla.»
»Nej! Det är lögn och det en ovanligt grof sådan,» röt Pompowski så kraftigt, att bladmannen spillde té på sina randiga benkläder.
Och ingeniören fortsatte:
»Det gifves icke det minsta bevis för en sådan lära.»
Reportern begagnade sin bomullsnäsduk på pantalongerna och försjönk sedan i begrundande, hvarpå han åter upprepade för Pompowski sina invändningar om schaktet, som ökade i värme mot djupet och om de glödande vulkanerna och varma källorna och slutade sålunda:
»Låt så vara, att det icke finnes några bevis, ehuru ju saken är alldeles klar. Men — finns det då motbevis?»