»Ja, detta tycks vara mycket troligt och förnuftigt. Men vulkanerna?»
»De äro lika lätta att förstå, fast jordens inre är genomkallt. Schaktet går endast sakta nedåt, därför ökas naturligtvis värmen mycket långsamt. En vulkans spricka bildas däremot momentant. Ofta spricker jorden flera tusen meter djupt i ett enda ögonblick. Då, innan sprickan kom, var jorden där nere på djupet kall. Men sprickan tillåter trycket af milliarder öfverliggande ton berg att verka samtidigt. Nere vid bottnen blir då ett så oerhördt tryck, en chock så våldsam, att bergarten där smälter af den kolossala hettan. Men en smält massa intager större volym än den 69 kalla bergarten förut ägde; den måste tränga sig ut någonstädes. Då står vulkansprickan öppen för densamma; den tränger sig upp, ofta åtföljd af buller och bång och trängande framför sig ånga från den i bergarterna förefintliga fuktigheten som förgasas. Vulkanen är danad i all dess glans och den smälta massan, beviset på jordens glödande inre, kalla människorna lava.»
»Jag gifver mig på nåd och onåd,» sade bladmannen, »Ni har öfverbevisat mig. Geysrarna kan ni behålla till toddyvatten.»
»Tack, men jag har upptäckt att tévatten och varmt rakvatten hafva samma smak.» 70
Efterföljande teori har framställts af författaren i ett flertal tidningar; senast om jag mins riktigt i »Bergverksnyt», Kristiana, N:o 7, 1911.