»Bravo!»
Sådana utrop genljödo genom den till trängsel fyllda, väldiga salen i hvilken kristallkronorna kastade sitt sken öfver väggarnes speglar och hvita marmorkolonner och glittrade i massor af ordnar och uniformer.
Det var ett möte i Borislowskis Hall i St. Petersburg och Newastadens allra finaste adel samt rikaste matadorer hade samlats för att åhöra ett föredrag öfver ett förslag som en viss Charles Montgomery hade framkommit med.
Af alla de utrop att döma hvarmed talet 6 hälsades kunde man förstå, att anförandet väckte det lifligaste intresse och beundran.
Ordföranden, en gammal förtorkad professor, slog klubban i talarestolen och bjöd tystnad och fortsatte, sedan lugnet inträdt:
»Mina herrar!
Som jag nu haft äran att säga er, har mr Montgomery framkastat denna oerhördt djärfva plan — ett förslag till att draga nytta af jordens inneboende värme. Innan jag öfverlåter ordet till mr Montgomery själf, vill jag endast säga, att hans plan fotar sig i ett och allt på den orubbligt säkra vetenskapen, på vårt fasta och vissa medvetande om att jordens inre är glödande.
Mina herrar!
Jag föreslår ett lefve för den härliga vetenskapen.»
Salen skakades af hurrarop och mr Montgomery besteg talarestolen.