Och samma dag som »A.-B. Jordens inre värme» störtade, kom det ett telegram från general Swinekow till Pompowski så lydande:
»Kom strax till Petersburg!»
(Detta telegram var ingen egendomlighet, 83 ty under de 12 år som gått, hade naturligtvis ingeniören ofta besökt S:t Petersburg; det hade förts underhandlingar om både det ena och andra).
Och ingeniör Pompowski kom.
»Har ni tänkt på en sak, min käre vän?» frågade generalen. »Nämligen om vi för vår räkning skulle kunna hafva någon nytta af jätteschaktet ifall vi öfvertoge det? Det fås nog mycket billigt nu.»
»Ja, jag har verkligen tänkt litet på den saken,» genmälde Pompowski.
»Nå, och till hvilket resultat har ni så kommit?»
»Det beror på många omständigheter, om det kan duga. Först och främst, om det finnes vatten i närheten och så om fallhöjden är tillräckligt stor.»
Man rådsporde därpå kartorna öfver Moskwatrakten och kom till det resultatet att det ej förefanns någon möjlighet att tillgodogöra sig det arbete, som utförts genom jätteschaktets neddrift. Det låg allt för högt i terrängen och alla älfvar lågo lägre än schaktöppningen. 84
»Godt,» sade generalen, »då menar jag, att vi ändtligen äro färdiga med saken så, att den nu kan gå till offentligheten.»