»Ni har ju nu kommit så långt, att vetenskapen är orubbligt säker på, att jordens inre utgöres af en kula af järn — —»
»Stål, herr furste, stål.»
»Utmärkt, en kula af stål alltså, utanpå omgifven af en skorpa af sten.»
»Alldeles. Det är odisputabelt säkert.»
»Godt! Och detta förklarar, att jorden är, eller verkar som en magnet.»
»Ja. Det är också odisputabelt säkert. Den store professor Birkeland bevisade ju för många år sedan, att jorden måste äga en alldeles oerhörd magnetisk kraft för att kunna — —»
»Jag vet; för att kunna neddraga hans norrskens draperier kring polartrakterna,» sade fursten leende.
»Ja,» fortfor doktorn triumferande, i det han fullständigt bortsåg från furstens ironiska tonfall, »ja, och hvad mera är: det är — är — är således. Jordens inre stålmassa är det just som gör att den är en så kraftig magnet att norrskenet kan uppträda.»
»Jag är, märkvärdigt nog, min bäste 115 herre enig i detta,» genmälde fursten. »Jag anser denna Birkelands teori för alldeles korrekt och förnuftig.»
»Det var då glädjande att höra att en ’vetenskapens anarkist’, som ni ofta kallas, herr furste, erkänner en af våra teorier.»