(Vägen framåt kommer prästen, hans mörka kappa står tung och skarp mot luften mellan popplarna. Jeanne ser honom ej och hör ej isen brista under hans steg. Han blickar forskande mot henne; då han är nära, talar han:)
Se Jeanne, se Jeanne Guibour? Jo visst!
Så kom du, Jeanne, du kom till sist.
Herr Nicholas ...
Prästen.
Jag väntat så,
Jag väntat. Många rykten gå
Ännu om dig, se’n du försvann,
Och blodigt tunga rykten, Jeanne.