Ett under, under är dig när,
Och, om du vill, så högt det bär,
Som böjd du var. Se, ångerns gråt,
Den är som regn att glädjas åt,
Är till att glittra skönt i ljus,
Och hvalfvet till Gudfaders hus
Är bygdt af sådant stoff. Se hit!
Jo, du har ångrat. Ej så hvit
Du lyste annars, ej så klar
En blick ditt ögas smärta bar. —