Jeanne.

Men för mig själf jag intet ber.

Blott mässan ...

Prästen.

Intet hopp jag ger. —

Jag vet ej alls, jag ej förstår.

(Vänder sig om utan den välsignelse, hon omedvetet böjt sig mot.)

Jeanne.

Men det är sant — för mig. — Han går!

Åh, han har gått, och allt är slut.