(Brister i gråt.)
Nu är jag ensam som förut,
Och ingen mässa, ingen sång!
Ej se genom dörren in en gång!
Jag skulle ha vetat, om rätt jag har,
Jag skulle ha frågat och tiggt mig kvar.
Ej glömma jag kan, hvad jag lidit mig till,
Men kanske jag märkt, att jag bara gått vill,
Om jag hört deras sång, att jag nära stod,
Bara dörren mig öppnats. — Så hett är mitt blod.