O, knappt jag vet det, vet det mer.
En rymd, en rymd i glans jag ser.
Det fallit något tungt och svart,
Det jublar, drifver, — vet ej hvart, —
Det gryr, det stiger underbart.
Jag vet, jag går mot något klart,
Mot stora, sanningsdjupa ting.
Mannen.
Så höj din blick och se dig kring!
Då reser sig framför dem kyrkans kor, och alla dess fönster glöda,