Längs det lyftade anletets ro,
Och korsvis knäppa de alla
Sina händer om sångernas bo.
Som en frans af spetsiga lågor
I jämnhöjd bärs deras kör
Och stiger och sjunker i vågor —
Hon förnimmer den, Jeanne, och hon hör:
Så fjärran sväfvar himlens hus.
Stig sång, sträck vingen ut!
Åh, hvita, hvita, hvita ljus