Och känner, men hör ej sången.
Ty det sjunger ur klingande strupar
Under solens rytmiska brand,
Och sången lyfts upp och fördjupar
Sig långt under skyarnas rand.
Invid muren en rad utaf gossar
I dräkter af purpur där står.
På kinderna rodnaden blossar,
Och blicken är klar som en tår.
Deras vågiga lockar falla