Af bön och längtan, kedjor bind,
Sträck ut din famn, o tro! —
Åh, sakta, sakta, sakta vind
Skall vyssa hvart namn till ro!
Af lifvets natt skall du minnas
Ej vikande skugga ens;
Och intet annat skall finnas,
Än glädje utan gräns.
Jeanne
l6240:(ser stum mot jorden, känner foten tung, och sinnet tungt. Då höjer sig en röst bakom henne, det är mannens som förde henne dit; hon vet det, men hennes hjärta spritter till i igenkännande, som vore det sin egen röst, hon hörde i en dröm, och hon hör):
Vi arma, hur skola vi känna oändliga glädjen, säg —