Med famlande händer i mörker hur finna vår väg?
Vår dag är ett nät af skuggor, af ljusets flykt och dess bäfvan,
Som blinda rötter i mullen vårt hjärtas kamp och trefvan,
Ett flarn, som för floden stiger och bärs och sjunker i kvaf,
Vårt lif — och ett fjärran under, det hopp, man oss gaf!
Jeanne
l6251:(hviskar sakta:)
Det, det var mitt, mitt språk hvart ord —
Det kom ur själfva vår svarta jord.
Kören
l6258:(därframme, skrämdt bortdöende:)
O, borta vår vackra, vackra dröm, —