Med all världens vishet uti!
Jeanne
l6320:(i yrsel)
Jag lyftes mildt, knappt rör sig min fot.
Jag är lätt, så lätt, och klar min röst.
Jag vet icke hvad, jag har tagit emot, —
All världens sorg och all världens tröst!
Att gråta är ljuft, är ljuft som en skänk —
Åh, hela mitt lif en brusten länk!
Det är icke jag som böjer mig ner,
Det är allt som lefver, det ser, o, det ser!