Hon såg fullt och helt på honom.

»Jag får säga mera? O, så vänd då bort er tanke från pedantiska grubblerier. Hvad som är och hvad som blir, och hur det är och blir, hvad gör det? Men hvad som sjunger och jublar och ler i allt och är det enda verkliga i hela illusionen, det rosiga ansiktet bakom masken, hvad är det annat, än kärleken? När Venus satt vid stranden, tog hon upp en snäcka och höll den intill sitt rosiga öra och lyssnade till hafvets sus och tidernas sus därinne, och hennes fina förnimmelse förstod allt däri, fångade allt i det ljudet. Men hon log hela tiden: hvad gör det mig? Likaså evig är jag och min skönhet! Och, när hon hört en stund, blåste hon på lek i snäckan, och det blef en klingande ton som fladdrande dansade ut i luften. Och den tonen är kanske det enda riktigt sanna, liksom det är det skönaste af allt, och den har klingat igen i det vackraste, som sjungits, och allt det oändligt mycket vackrare som icke sjungits men hviskats och skrattats och jublats från läppar nära hvarandra.»

Hon såg bort igen, och han tystnade.

»Nej, Amadoux», sade hon, »plymen räddar icke hjälmen. När man en gång sett skeptiskt på en lek, då är den leken slut, har man sett djupt, kan man icke dröja vid ytan igen. Den lifslust, Ni behöfver att binda er rosenkrans med, kan ha spunnits ut i så subtil förfining, att den brustit — där ligga så rosorna. Men jag är trött, luften är så tunn, hvart ord faller som bly däri, nu måste Ni gå!»

Maurice bugade sig ned och kysste hennes hand, den såg helt skör ut i sin pärlemoraktiga hvithet, låg där matt och viljelös som en snäcka, den tidvattnet lämnat död i sanden.

INNEHÅLL:

Arsarethsid.[3]
Falken»[50]
Adonia»[64]
Biondello»[85]
Carneola»[107]
Drömmen om saligheten»[119]
Miraklet»[147]
Rosengiftet»[188]

Noteringar:

Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal uppenbarliga fel har rättats utan notis. Vidare rättelser är som följande (innan/efter):