»Ni har nog inte sovit i natt,» sade hon. »Sätt er opp i hörnet och sov! Jag ska köra, medan ni vilar er.»
Åter var det någon, som höll hennes mod vid makt. — »Han har inte fått sjukdomen, han är bara uttröttad. Se, nu sover han redan!» tyckte hon, att det viskade i öronen på henne.
När hon hade kört ett stycke, blev hästen stående och vägrade att ta ett steg vidare.
Sigrun tog den sovande reskamraten i armen och skakade honom.
»Vet ni om det finns något ställe i närheten, där ni kan ta in? Hästen är alldeles förbi, och det börjar bli mörkt.»
Karlen såg upp, yrvaken och oredig.
»Tror ni, att jag har fått smittkoppor?» sade han.
»Nej, ni har ingen annan sjukdom än sömnsjuka,» sade Sigrun.
»Det är nog smittkoppor i alla fall,» sade karlen.
Strax därpå ryckte han upp sig till ett väldigt bemödande.