»Allt, som är i noten, ska över bord!» sade skepparen och böjde sig fram efter den döde.
Men Sven Elversson höll emot.
»Vill du inte låta den här få vila i vigd jord, Olaus?» sade han.
Olaus svarade inte direkt på frågan.
»Det är bäst, att vi får eländet bort från skutan,» sade han.
Sven Elversson bet ihop tänderna i kamp med gråten och sade med tämligen fast röst:
»Om du kastar den här i sjön, får du kasta mig med.»
Han var själv förvånad över att han talade så, men han kunde inte annorlunda. Han kände, att han skulle stå för sina ord.
Och de andra sågo också, att han menade vad han sade och aldrig med livet skulle släppa den döde ifrån sig.
Skepparen svor till och vände sig bort, men han sade inte direkt nej, och då förstod man, att han gav med sig.