»Nu skriver de till mig, Joel och Thala, för att fråga om inte du och jag vill ta emot Hångers gård som en gåva från dem. Det vore deras mening, att vi där skulle återupptaga Sven Elverssons kärleksverksamhet. Medel skulle ställas till vårt förfogande...»
Hon såg, att mannens ansikte mörknade.
»Det bleve ett mycket större verksamhetsfält för dig,» tillade hon.
Han steg upp och gick ett varv över golvet.
»Om du vill flytta till Hånger,» sade han, »så ska jag inte sätta mig däremot.»
Hon svarade raskt: »Nej, jag vill inte mera lämna ditt hus.»
»Men,» sade han, »du förstår nog, Sigrun, vad jag menar. Jag är lycklig över att se dig inom mina väggar, men det är inte tillräckligt för mig.»
»Du är min första kärlek, Edvard,» sade hon hastigt.
Hon avbröt sig, tog hans hand och ledde honom fram till ett fönster.
»Se dit ut på gräsplanen!» sade hon. »Det finns ett hörn där, som var beväxt med styvmorsblommor, då vi först flyttade hit. De var väl hemmastadda där och kom varje år upp av sig själva. En gång lät jag anlägga en rabatt där och planterade andra blommor, och de växte och frodades även de. Men nu är rabatten med de främmande blommorna borta, och se styvmorsblommorna börjar åter växa upp ur jorden på sin gamla plats!»