“Prästen åkte in till[76] Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.
[76] in till, over to.
“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.
‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.
‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.
‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.
“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.[77]
[77] på mången god dag, for many a day.
‘Har ni många sådana här stenar[78] i er socken?’ frågade bergshauptmannen.
[78] sådana här stenar, such rocks as these.