‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.
“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:
‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn,[79] för detta är silver!’
[79] att det länder till gagn, that it may prove profitable.
‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’
“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt[80] för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade. Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”
[80] bära sig åt, go about it.
Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.
“Det gick väl så”,[81] sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”