Då log Raniero, och hans ansikte ljusnade för ett ögonblick. Men därpå vände han åter sina ögon och sina tankar mot ljuslågan.
Det blev stort tumult i kyrkan. Somliga sade, att Raniero inte skulle få tända ljusen på altaret, förrän hans sak var bevisad.[366] Till dessa sällade sig många av hans gamla fiender.
[366] Förrän hans sak var bevisad, until his claim was substantiated.
Då reste sig Jacopo degli Uberti och talade för Ranieros sak. “Jag tänker, att alla här veta, att det inte har rått alltför stor vänskap mellan mig och min måg”, sade han, “men nu vilja både jag och mina söner gå i god för honom.[367] Vi tro, att han har utfört bragden, och vi veta, att den, som har förmått bringa ett sådant företag till slut, är en vis och varsam och ädelsinnad man, som vi äro glada att få upptaga ibland oss.”
[367] gå i god för honom, answer for him.
Men Oddo och många andra voro inte sinnade att låta Raniero åtnjuta den lycka han eftersträvade. De samlade sig i en tät klunga, och det var lätt att se, att de inte ville vika från sin fordran.[368]
[368] vika från sin fordran, withdraw their demand.
Raniero förstod, att om det nu ginge till strid,[369] skulle de genast söka att komma åt[370] ljuslågan. Medan han höll ögonen stadigt fästa på sina motståndare, lyfte han ljuset, så högt han kunde.
[369] om det nu ginge till strid, if a struggle should ensue.
[370] komma åt, to get at.