»Gå ut bakvägen, Dalström», sade han. »Johansson står nere i porten och väntar på dej, och du vet att han lovat slå sönder vartenda ben i din kropp, därför att du slagit honom ur brädet hos fröken Andersson.»
Dalström log stilla. Han ansåg sina utsikter att ställa allt till rätta hos fröken Andersson och chefen vara mycket goda, och hans humör hade därför förbättrats. Jaså, Andrén tänkte få tillfälle att skryta med att han lurat Dalström att gå ut bakvägen! Knappast.
»Jag är inte rädd för Johansson», sade han lugnt.
»Men du vet hur vildsint han är, Dalström», sade Andrén. »Och han är dubbelt så stark som du.»
Men Dalström log ännu en gång milt överseende och gick ned stora trappan.
I porten stod mycket riktigt Johansson.
JOURNALISTIK I VILDA VÄSTERN
(Utdrag ur Harristown Tribunen.)
Det är endast med motvilja som vi i dag fatta pennan för att bemöta de lögner, som utspritts av den svinpäls, som brukar slå dank några timmar om dagen på Harristown Trumpetens så kallade redaktion. Till en början vilja vi bestämt ha sagt ifrån, att vi inte ett ögonblick fästa oss vid vad ett så lumpet stinkdjur som denne gamle hästtjuv skriver. Det är ett allmänt känt faktum att hans härvaro endast beror därpå att gallren i Illinois' statsfängelse äro rostskadade, och även på att sheriffen i hans senaste boningsort, West Lake, Montana, inte kunde skjuta rätt.
Frånvaron av träd i denna del av landet gör honom storordig och oppkäftig och förleder honom att begagna en polemik, varifrån vi, i likhet med alla andra anständiga tidningar, på det bestämdaste ta avstånd, en polemik som uteslutande består av skällsord och personliga beskyllningar.