»Visst ska du spela när vi bjuder på vin», så Grönsten hotande. »Du ska väl inte bara sitta och bli bjuden utan vara kamrat också.»
»Well», hickade Jackson, som fått lite för mycket. »Jag skall bjuda på middag med champagne i stället. Fast jag har inga kontanta pengar. Måste i banken först, vänta här, grabbar.»
Han försökte resa sig, men sjönk tillbaka.
»Det är inte värt du går ut», sade Järnhand välvilligt. »Hit med anvisningen så skall jag hämta pengarna åt dej, så får du sitta här och nyktra till under tiden.»
»Vill du det?» sade Jackson, glatt överraskad. »Det var hyggligt!»
Han fiskade upp checken ur plånboken, men hejdade sig med en misstänksam blick just när han var i begrepp att räcka fram den.
»Det är ett stort—hupp—förtroende», sade han tveksamt.
»Visst», sade Järnhand lite ängsligt. »Men vi har väl förtroende för varandra!»
»Jag skall följa med och se efter att han uträttar det ordentligt», försäkrade Grönsten.
»Nähä», sade Jackson plötsligt. »Vi har förtroende för varandra. Lägg opp era plånböcker på bordet! Hick! Nå opp med dom!»