Jag gjorde enorma affärer och funderade just på att börja på egen kula och bli miljonär, när Majumbas timme slog.
Åskådandet av sin egen bild med all julgransgrannlåten i min spruckna spegel, som han skickat en särskild deputation att byta sig till mot ett par manshöga elefantbetar, steg honom så småningom åt huvudet. Han blev storhetsvansinnig, beslöt att erövra hela Afrika och anföll till en början närmaste engelska utpost med hela sin armé, fyra tusen man.
Men på utposten fanns en engelsk underlöjtnant med ett par irländska sergeanter och två hundra haussa-soldater, och denne unge engelsman hade inte mera känsla för det passande, än att han inte bara vägrade att låta sig dödas, utan även piskade upp Majumbas armé, ryckte in i hans land, brände ett dussin byar samt förklarade Majumba avsatt och utnämnde en ny nigger till kung. Och eftersom Majumba nog varit litet hårdhänt ibland och tagit livet av en och annan, accepterade folket sin nye härskare. Dock först sedan en av hovmännen stuckit en assegaj tvärs igenom Majumbas mage.
Och eftersom jag var Majumbas vän, ansåg den nye konungen mig som sin fiende och lät meddela bolaget, att han skulle känna sig angenämt berörd, om han fick mottaga mitt huvud som kröningspresent.
Och som jag hade anledning förmoda, att han, om inte presenten kom punktligt, skulle skicka några hundra man för att hämta den, steg jag ombord på ångaren Umballa av Liverpool, när den angjorde vårt faktori, och avreste till Europa.»
EN KRIGSLIST
Malmötåget var fullt redan när de båda kompanjonerna Esselgren och Anderstein anlände till perrongen, men eftersom de redan dagen förut försett sig med platsbiljetter, så vilade där inga ledsamheter, utan de trängde sig glatt in i sin vagn.
Men när de kommo in i sin kupé fördystrades deras anleten högst betydligt, ty fastän de beställt fönsterplatser, funno de, att de hade att sitta mitt i var sin soffa, rätt upp och ned, utan stöd på någon sida. Utom baksidan förstås.
Om inte Esselgren och Anderstein haft så viktiga affärer i Malmö, så hade de säkert stigit av och rest med ett annat tåg, men nu var saken den, att de båda herrarna, som voro rätt avsevärda smågulascher, kunde göra upp en jobbaraffär och svindla svenska folket på 25,000 vardera om de lyckades hinna till Malmö på kvällen. I annat fall skulle säkert varan gå till hederliga affärsmän, och det nedslående förhållandet skulle inträffa, att den skulle komma bemälda folk tillhanda utan den lilla prisförhöjning på ett par hundra procent, som herrarna åsyftat.
Nu var emellertid all fara för inträffandet av denna sorgliga eventualitet undanröjd. De båda kompanjonerna hade vaknat i god tid, och sutto nu inklämda på sina obekväma platser med utsikt att om en sexton timmar vara i Malmö, och på nattkröken göra upp affären.