Naturligtvis träffade han inte, och måsen tog inte minsta notis om projektilen.
Pang! Nästa sten slog närmare, men resultatet blev lika negativt, och under en stund blev måsen utsatt för ett formligt bombardemang.
Men han uthärdade elden briljant.
Barbacka poliskonstapel, Jönsson, som en stund från något avstånd iakttagit Göransons underliga beteende, närmade sig nu betänksamt.
»Vad är det han har för sej, Göranson.»
»Gomorron Jönsson!» sade Göranson. »Jo, si jag tror att måsen har frusit fast.»
»Må dä!» sade Jönsson.
»Jo, han har stått så där en hel timme nu och det är ju klart, att han inte skulle stå så på en isbit och frysa om fötterna om han inte var fastfrusen. Och för resten så rör han sig inte ur fläcken när jag kastar sten på honom.»
»Må dä?» sade Jönsson igen.
»Jojo men! Och nu kan en inte göra något annat än att skjuta den, det är barmhärtigast.»