Föreståndarinnan beklagade, hon hade f. n. endast en enda köksa på lager, men den kostade 18 dollars plus det andra.
— Men, o, hvad hon är utmärkt. Hon lagar mat som en ärkeängel, är vänlig och tillmötesgående, gör allt slags arbete, bara man ber henne, och har sällan fästman. Allt hvad hon begär — utom 18 dollars etc. — är ett vänligt bemötande, ty hon är så känslig och vek, att hon inte kan tåla hårda ord. Hon har senast varit hos en familj där frun var en ragata och herrn en usling, som ... som ville henne illa, ni förstår, och när hon, den oskyldiga unga flickan, var ståndaktig och stark, misshandlade bofven henne så att hon måste hals öfver hufvud lämna huset.
— Hur ser hon ut? frågade Swanson, lifligt tilltalad af den älskliga förteelsens alla egenskaper, utom möjligen karaktärsfastheten.
— Det älskligaste utseende man kan tänka sig! svarade föreståndarinnan. Och hennes inre är i stil därmed.
— Jag tar henne, svarade Swanson bestämdt. Skicka henne genast till mrs Swanson, Rio de Janeiro, Minnesota.
Och så var den saken klar.
När sedan Swanson besökt några flere salooner och dylika syndanästen reste han hem och mälte frun det ljufliga budskapet. Han måste visserligen falskeligen uppgifva att han sett den nya köksan och funnit henne god, men en sådan liten osanning generade icke Swansons rymliga samvete.
När herrskapet nästa morgon satt och åt sin s. k. frukost, ringde det på dörren och frun gick ut för att öppna. Swanson, som höll på med att knacka toppen af ett ägg, som frun kokt i 20 minuter, hörde dörren knarra. Därefter hörde han ett rop, och ett tungt fall.
Han rusade förskräckt upp och sprang ut i tamburen, där han fick se sin fru ligga likblek på golfvet, djupt afsvimmad. Bredvid henne, med ett hånleende på sina rosenläppar och kommissionskontorets lapp i handen stod den nya köksan, den älskliga varelse, som Swanson engagerat mot 18 dollars i månaden och diverse andra förmåner.
Äfven Swanson, så man han var, raglade bleknande baklänges när hans blick mötte hennes, ty den kvinna som stod framför honom var ej någon vildt främmande person. Det var deras gamla Tillie.