Han läste notisen tre gånger och det blev allt mera klart för honom, att tur i spel inte nödvändigtvis behöver betyda otur i kärlek. Så slängde han tidningen i ett hörn, reste sig, sårad i sitt innersta, och förbannade i otryckbara ordalag dels de tre damerna, som endast velat åt hans vinst, dels, och ännu mera, den omständigheten, att han icke hade någon lott. Sedan detta var väl uträttat, satte han sig åter och skrev tre brev, alla av samma lydelse:
Min fröken!
På förekommen anledning får jag meddela, att jag aldrig spelat på lotteri, och skall därför, om Ni så önskar, ha nöjet presentera Er för min vän Lundbom, som har utsikt att inom kort ärva en äldre, sjuklig och förmögen farbror.
Med största högaktning
K. O. Anderblad.
När breven voro klara lyfte han sin högra hand mot takpanelningen och svor en dyr ed att aldrig under några omständigheter ägna en blick åt något feminint väsen.
Därpå tog han hatt och rock samt gick till fönstret för att se om luften var ren. De tre voro borta, men på andra sidan gatan svävade en ängel i tunnbandskjol och blåröd hatt.
Anderblad kände ängeln och rusade i nästa sekund utför trappan för att ännu en gång söka fånga lyckan.