»För resten ger jag sjutton i vad hon tycker. Jag är nätt och jämt presenterad för henne, och vi ha inte bytt tio ord.»
»Det var väl därför hon inte hann fråga dig om det.»
»Vilket om?»
»Om det inte gjorde ont att ha ett sån’t ansikte som du», spottade Sven ut, och avlägsnade sig sedan i god tid för att undvika handgripligheter.
Men han funderade mycket över Äppelboms påstående.
Dagen därpå träffade han Kerstin som vanligt för att promenera en stund. De gingo Östra Hamngatan och när de hunnit till Hallbergs stannade Kerstin.
»Kom nu, ’fästman’ lilla, så få vi se om de ha några vackra förlovningsringar i fönstret.»
Sven kom genast.
»Ska’ vi gå in och köpa ett par», sade Sven, »bara för att bräcka Äppelbom?»
»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl att gå litet för långt.»