Jag satte mig bredvid henne och drog hennes huvud mot mitt bröst, förde undan hennes händer och kysste det uppåtvända, tårdränkta ansiktet gång på gång.
’Gråt inte, gråt inte, flicka’, viskade jag. ’Här! Tag manuskriptet. Bränn det, gör med det vad ni vill.’
Med det lade jag anteckningsblocket med det dyrbara referatet i hennes lilla hand, kysste henne ännu en gång och gick.
Vår tidning hade dagen därpå ingenting från sammanträdet, men jag var nära att få slag, när jag öppnade ’Morgonskriet’.
Där stod referatet, mitt referat, fullständigt exponerande Smultronbolaget och försett med fyrdubbla rubriker.
Och inte blev jag mycket gladare när jag med första posten fick en biljett av följande lydelse:
Bäste herr Wall!
Tusen tack för referatet. Det var just vad jag ville ha, men som jag uppgivit allt hopp om. Ni blir väl inte ond när ni får höra, att ’direktör Bensons dotter’ i verkligheten är ’Morgonskriets’ nya kvinnliga medarbetare. För övrigt voro väl kyssarna tillräcklig ersättning för ert besvär.
Eder tillgivna
Alice Krona,