»Det är inte lönt att gräla, morsan lilla. Han skall bli.»
»Så säg då åtminstone vem det är, och vad han heter.»
»Han är fil. lic. och tar snart graden, och han heter bara Andersson.»
»Kors i herrans namn, tar du en bokmal», utbrast Fille, som i sitt stilla sinne närt det fåvitska hoppet att bli svåger med en general eller en pälsjägare. »Jag trodde att du skulle ha löjtnant Blixt.»
»Varför det?» frågade Margits moder.
»Därför att dom flirtade så skarpt på Styrsö i somras», upplyste Fille tillmötesgående.
Margit rodnade litet, men låtsades inte höra.
»Jag är gränslöst kär i honom», sade hon drömmande.
»I Blixt?» frågade den vetgirige Fille.
»Var inte näsvis du, odåga! Mamma! Jag är gränslöst kär i Sven, i herr Andersson.»