När jag konstaterat, att jag inte behövde läkarevård stack jag i väg bort till telegrafstationen, fast besluten att slå ihjäl Bob Hyes, som jag ovillkorligen måste träffa på vägen.
Jag träffade honom. Men inte på det sätt jag väntat. Han stod nämligen med sitt manuskript i handen utanför ett hus och talade med en stabsadjutant. Jag tog ögonblickligen betäckning, försvann helt enkelt i terrängen och sprang på omvägar till telegrafen.
Där inträffade det underverket, att den ende tjänsteman, som befordrade allmänhetens telegram för ögonblicket var ledig och mitt telegram kablades i väg genast. Men medan jag stod där fick jag en idé, rusade ut, och direkt in i närmaste hus.
"Det finns väl en bibel i huset?" frågade jag en flicka, som öppnade för mig.
"Bibel?" sade hon, som om hon inte trodde, att hon hört rätt.
"Ja, bibeln eller den heliga skrift, med eller utan illustrationer av Gustave Doré. Jag betalar tjugu francs i guld extra kontant för en bibel."
Jag fick en inom tre sekunder och lämnade efter mig tjugu francs och det intrycket att jag var vansinnig.
Med bibeln i hand rusade jag in på telegrafstationen, rev ut första Mose bok, skrev min tidnings adress på titelbladet och lämnade den till telegrafisten.
"Ilkabla genast det här", sade jag.
Nummer två trodde naturligtvis att jag var vansinnig.