"Du är ett av de största fän, jag någonsin fått förmånen att ha inom skotthåll. Är det verkligen omöjligt att bli av med dig?"
"Absolut!" försäkrade Bob Hyes.
"Men jag hittade den här prissen. Alltså är han min."
"Jag hittade både dig och honom, alltså lämnar jag er inte."
Harry Taylor funderade ett ögonblick.
"Hade jag en kulspruta här, så skulle situationen strax vara avklarad, men som det är, får jag väl låta dig leva och göra en dygd av nödvändigheten. Och eftersom du i alla fall är här och skräpar kan vi samarbeta. Jag, som är mest intelligent, sköter om intervjun och säger till dig vad du skall skriva, du, som ju i alla fall kan stenografera, tar ned vad jag säger. Håll mun! Jag tål inga motsägelser. Nu börjas det."
Han gav den sårade ännu en klunk ur fältflaskan och vände sig till sjukvårdarna.
"Var hittade ni den här göken?"
"Han låg en tre kilometer nordost härifrån i ett snår, där dom visst haft en patrullstrid."
"Bravo! Men 'patrullstrid' duger inte alls. Vad skall vi säga? Sammanstötning, låter ingenting, förpostfäktning, skräp, fältslag kan man ju egentligen inte kalla det utan en viss överdrift, som är mig motbjudande. Drabbning! Där ha vi ordet! En drabbning kan stå emellan hur många personer som helst eller hur få som helst, dock minst två. Skriv: En blodig drabbning utkämpades i dag ungefär aderton kilometer nordnordväst om—vad om, skall vi säga? Derci? Rethel? Betheniville? Det sista låter bäst! Alltså: Nordnordväst om Betheniville mellan—mellan vad? Vi få väl göra det här franskvänligt, så att det åker igenom censuren. Alltså: mellan en fransk infanteriavdelning och två tyska kavalleriregementen, understödda av infanteri, fält- och positionsartilleri, varibland de berömda 42 centimeters mörsarna, ett flertal Zeppelinare och aeroplan, ingenjörstrupper, träng, fästningsartilleri samt flottan med kustartilleriet. Det blir bra! Det låter nästan som en officiell generalstabsrapport."