Men nu hade Bill fått blodad tand, och han längtade till stordåd. Den närmast stående tog han för bröstet och kastade ut, en annan, som sökte hjälpa den förre, gick samma väg, likaledes en tredje och en fjärde. Af de öfriga gästerna hade en del redan kommit till insikt om, att lokalen inte var hälsosam, och de, som stannat kvar, blefvo på ett hastigt och effektivt sätt öfvertygade därom. Bill hade nämligen fått för sig, att han skulle göra rent hus, och denna sin föresats utförde han, medan jag höll honom ryggen fri med ett lösbrutet stolben. Men inte nog med människorna. Bord och stolar vräktes ut genom dörrar och fönster, och spritflaskorna i hyllorna fingo, till de utkastades stora förnöjelse, följa efter.
När salen var tom och golfvet fritt, ställde sig Bill vid disken och betraktade sina händers verk.
— Seså! sade han. Nu är här städadt.
Hvarefter vi aflägsnade oss bakvägen, samtidigt med att polisen inträngde genom hufvudingången.
INNEHÅLL
| Sid. | |
| Prärielif | [5] |
| Den nya påskkostymen | [13] |
| En jordbäfning | [17] |
| En ung mans väg | [23] |
| Jimson | [33] |
| Franskan | [36] |
| Charleys sista kärlek | [43] |
| Blåsväder | [58] |
| Jakt | [61] |
| Tagen på orden | [65] |
| Swan Swansons misstag | [76] |
| En Chicagoman | [83] |
| Intill döden | [87] |
| Sjösjuka | [95] |
| Nykomlingen | [99] |
| I misshugg | [105] |
| Yankees | [110] |
| Stadsresan | [114] |