Detta åter hade till följd, att Morrison fäste sig vid hästen och fick lust att äga den, och med präriemannens vanliga impulsivitet gick han direkt och frågade efter priset.
Det var högt! Före löpningen hade man nog kunnat få fullblodsstoet för moderat pris, men i samma ögonblick som dess nos passerade mållinjen först, sprang summan i höjden.
En sådan bisak som priset generade dock inte Morrison, när det föll honom in att han önskade äga något, och när han återkom till B 2, medförde han, till allmän förvåning, fullblodsstoet »Lady Bess», ännu på pannremmen bärande den blå rosett, som betecknar en första pristagare.
Om den aristokratiska »Lady Bess» beräknat att få ett likadant stall, som innan hon beträdde kapplöpningsbanan, så blef nog ankomsten till prärien en missräkning för henne, ty resurserna i den vägen äro inte stora därute. Men det byggdes ett skjul åt henne, och den minst användbare af pojkarna, Tenderfoot Tom, fick förtroendeuppdraget att ägna henne den omsorgsfulla skötsel ett sådant djur behöfver, för att kunna hållas i form.
Men chicagobesök och dylika extravaganser gå till pängar, och fastän Morrison var välbärgad, låg hans kapital fastlåst i boskap, fastigheter och andra reella värden, och det hände på så sätt, att han började lida brist på kontanter.
Detta blef snart kändt bland pojkarna, och Tom blef därför inte särdeles förvånad, när Pat en dag kom till honom med order från Morrison, att genast rida in till staden och söka sälja »Lady Bess» till en af stadens pampar för 800 dollars kontant. Pampen hade förut själf bjudit detta belopp för djuret, en sak, som Tom visste mycket väl, och Tom förstod att Morrison nu beslutat att sälja fullblodet, som dock var ett lyxdjur, för att få reda pängar. Priset tydde äfven på, att han var i behof af kontanter, ty han hade själf gifvit betydligt mera.
En halftimma efter det Tom erhållit ordern satt han därför i sadeln på sin bästa häst och red, förande fullblodet i tygeln, mot staden, utan att någon lade märke till hans affärd.
Som nämt hade Morrison två niggers, af hvilka den ene var mulatt, och det slumpade sig så, att den äkta niggern var inne i stallet, när Pat framförde sitt ärende till Tom strax utanför, och när Tom ridit sin väg, träffade negern sin något ljusare kamrat och meddelade honom den intressanta nyheten, att »massa Morrisons vackra häst skulle säljas.»
Halfblodet blef mycket förvånad öfver underrättelsen, ty han fungerade som tjänstflicka i huset och hade inte hört ett ord om saken, fastän han visste med sig, att han samvetsgrant lyssnat vid alla dörrar, och således icke borde vara okunnig om hvad som hände.
När han en stund senare träffade Minnie dröjde han därför inte, utan uttalade sitt djupa beklagande af det faktum, att massa Morrison beslutat att göra sig af med sin fina häst.